Autumn is a second spring when every leaf is a flower

Ja nu är hösten här. Löven är röda, gula, oranga och gröna. På morgonen när man vaknar kan man nästan skymta frosten på gräset. Med hösten kommer förkylningar och stress, men även glädje och förväntan inför saker som ska hända. 
Snart, om 18 dagar om jag ska vara exakt, beger sig mamma och jag till London för lite mysig shopping och mor-dotter helg tillsammans. Det är så jag börjar mitt efterlängtade höstlov. Det behöver verkligen komma nu! 
Perioden mellan sommarlovet och höstlovet är den längsta, efter det är det inte lika långt mellan loven (förhoppningsvis betyder det att jag inte hinner bli fullt lika stressad). Det känns lite som att nå ett av målgångarna man har under ett skolår.
Apropå skolår tycker jag att det är otroligt tråkigt att gå i tvåan när alla mina kompisar går i trean och snart kommer vara färdiga med den här delen av  deras liv. Tvåan känns som en enda lång transportsträcka, dock är denna sträcka en otroligt oförutsägbar sådan. Det finns alldeles för många toppar och dalar för att man ska kunna hänga med utan att ta skada av stress och press.
 
Skolan idag var jobbig, jag hade feber stora delar av dagen och längtade hem efter lite honungste och en stor tjock filt, men min kalender sade mig att jag har ett stort fysik prov på onsdag och då kan jag ju inte missa en fysik lektion innan, icke sa nicke. Dock så är jag faktiskt ledig imorgon tack vare något så härligt som Z-Dag!! WOHO!! Så då får jag tid att plugga fysik (och dricka massor av mitt tidigare sagt honungste för min lilla hals som förhoppningsvis kanske kan bli bättre till imorgon!! :O ) 
 
Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig, få lite beauty sleep så att jag vaknar upp imorgon bitti och är pigg som en mört och redo för hela veckans utmaningar! 
 
Love Always
// Elin

There is no light, nor is there a door at the end of my tunnel.

Just nu känner jag mig väldigt stressad. Jag känner mig väldigt ledsen och otillräcklig. Det känns ungefär som om det är en bubbla runt om kring mig och den här bubblan innehåller inte syre utan någon annan gas så att jag inte kan andas. Jag måste försöka spräcka den här bubblan så att jag kan få luft. Men det går inte, väggarna är osårbara och de växer sig bara tjockare och tjockare. Väggarna är isolerade också så det känns som om jag inte hör vad folk säger, jag måste fokusera - bryta mig ut. Jag vill kunna sträcka ut armarna åt båda hållen utan att stöta på något som stoppar mig, jag vill hoppa och jag vill landa mjukt. Jag vill ställa mig upp igen. Men jag är för högt upp och min plattform krymper med varje andetag jag tar. Jag vinglar på ena benet. Snart kommer jag falla. Minsta lilla knuff kommer göra att hela min värld krackelerar. Jag vill andas, jag vill ha båda benen på stadig mark, jag vill känna frihet och jag vill att handen som kramar mitt hjärta släpper, för den håller för hårt och det börjar göra ont. 
 
Ja den här veckan har inte börjat bra, det är alldeles för mycket jag går omkring och funderar på. Varför pratar jag då inte om det jag tänker på kan man ju undra. Men saken är den att jag faktiskt inte riktigt kan sätta fingret på vad det är som jag funderar över. Men jag tror att jag blir stressad över att jag är stressad. Det blir som en stor cirkel som aldrig tar slut. 
 
Allt det här får min redan snåla sömn ännu värre, vilket gör att jag sitter och sover på lektionerna = jag lär mig ingenting. Min dåliga sömn gör mig även irriterad, illamående och orkeslös. 
 
Allt som allt är jag alltså redo för höstlovet, lite London och ett par dagar utan planer känns som bästa medicinen! 3,5 vecka kvar. Tiden får nog ta att gå lite snabbare!
 
Love always
// Elin

Art is you being free from all of the worlds heaviness

Vi har precis börjat måla med akvarell färger på min bildkurs i skolan, något som jag tycker är väldigt roligt. Jag tycker om att måla med tjockare färger, det blir inte lika pilligt eftersom att man bara kan fixa till och måla över det man gjorde fel från början. Det är mysigt och på något sätt oövervinnligt. Oövervinnligt är i alla fall ett ord jag skulle vilja att beskriva det. Det går liksom inte riktigt att förstöra eftersom att det bara är att måla över.
Vi började i alla fall med landskapsmålning idag. Jag började med att bara lägga ut en bas, mörka färger vart det ska vara mörka färger och ljusa färger där de ska vara, detaljer kommer komma senare. Kom så här långt idag:
 
kommer att börja att finslipa den nu:) 
 
Love always
// Elin